Igår styrde jag, min syster och Anna, kosan mot Strömsholm, efter uttagningen för några helger sen till riksföl där vi (eller ja, hästarna) gick vidare. Vi var som alltid ute i god tid, hehe. Först gick vi in, jag hade fölis och linda stoet. Sen släppte vi dom lösa så dom fick springa runt och visa upp sig. Sen gick vi ut, väntade till alla ekipage (7 st) var klara, sen fick vi gå in på banan igen. En efter en talade de om om man hade kommit vidare till finalen eller inte. OCH DET HADE VI! Gissa om vi blev glad. Fyra ekipage eller ja, föl, för de var ju fölen som bedömdes, hade gått vidare. Efter två timmars väntan var de dags igen då gick de fyra finalfölen in på banan och först ropade dom upp fjärde placerad... Det var inte vårat nummer, vilken tur. Sen tredje placerad.... Inte heller vårat nummer. Nu var de vi och ett ekipage kvar.. Andraplacerad blev... VI! Typiskt, när man kommer till finalen (vilket vi var överlyckliga över) blev jag lite besviken, hade man kommit yra så hade de varit värdelöst att ens behöva stanna kvar, trea okej då men tvåa de var ju så nära vinst=( Men men vi var iallafall helt klart supernöjda över gårdagens resultat!! De hade vi aldrig kunnat tro att vi skulle komma så här långt!

 

I lördags gick jag upp halv fem på morgonen för att plocka svamp, säkert fullt normal. Sen kom jag hem, åkte till stallet, skurade box, red och fixade i ordning hästen inför tävlingen på söndagen. Efter det bar de av till Josse (26 års fika), jag kom en timme sent, men fint folk kommer alltid sent eller hur säger man.. Sen på söndagen bar de av på tävling, framridningen gick bra, jag var nervös som vanligt (tävling är inte min starka sida), in i ridhuset, hästen kollade sig omkring och ville inte gå, han var rädd för läktaren och folket på läktaren. Efter några minuter (kändes som en evighet) gick han några steg framåt, jag fick startsignal! Red upp på meddellinjen, kom kanske 10 meter in på banan, där tog de stopp. Hästen ville inte gå en meter, han stegrade och hoppade runt, han gjorde verkligen allt för att ta sig därifrån, för domarbordet var tydligen LIVSFARLIGT. Efter en stund blåste domaren och sa "Tredje olydnaden och ekipaget är därmed uteslutet, Lycka till" Så det var bara att lämna banan, fan så surt! Men men bättre lycka nästa gång eller något liknande..